Leif Nixon skriver i sin blogg Tankar från rooten om hur vi kommit ett steg närmare sovjet eftersom SJ ska börja kräva legitimation för inriker resor.

Förutom att jag liksom Nixon är irriterad över att SJ genom sin monopolställning kan bestämma sin egen prispolitik och hitta på allsköns dumheter ostraffat, så funderar jag också över integritetsaspekten, och över hur de har tänkt att hantera personer utan svensk legitimation?

Om vi tar integritetsaspekten först, så undrar jag om SJ verkligen har tänkt igenom vad som kan hända om information om människors resemönster kommer på vift. Med biljetterna kopplade till personnummer kan man helt plötsligt följa enskilda personers resemönster - vill vi verkligen det?

SJ kommer säkert att påstå att personnumren naturligtvis är skyddade och att bara auktoriserad personal får läsa dem. Men samtidigt måste samtliga konduktörer kunna läsa ut personnumret vid varje enskild resa. Personal på kundtjänst måste förmodligen kunna söka på personnummer för att kunna hantera ärenden.

Vill du verkligen att alla konduktörer ska känna till din ålder? Vill du att de ska känna till ditt kön? Var du är född? Vill du att de ska kunna slå upp din hemadress?

Låt oss anta att du lever gömd och under hot, och att de du gömmer dig för känner till ditt personnummer. Alltid finns det nått rötägg på SJ som kan mutas att hämta ut information om att du som gömmer dig kommer att resa mellan Burträsk och Överkalix med ankomst 21:11 den 5/5 2009, du sitter i vagn 5 plats 17. Bra va?

Om vi lämnar integritetsaspekten, och i stället funderar över det rent praktiska, så undrar jag om SJ är medveten om att det är supersvårt att få en svensk legitimation om man är utlänning och bor i Sverige. Ska man inte få åka tåg om man är från Kanada och jobbar i Sverige?

Jag kommer också att vara besvärlig och vägra visa legitimation på tåget. Personnumren ska användas med måtta!