Det är grått. Och två plusgrader varmt.

Jag ägnade söndagen åt segelflyg. Jag var inbokad som flygledare, vilket betyder att jag tillsammans med en klubbmedlem till förväntas hålla ordning på verksamheten på fältet. Lite flyga blev det dock ändå.

Först hängde jag med en av lärarna, Christian, upp som passagerare. Baksitsen i Twin-Astir var faktiskt betydligt bekvämare än framsitsen, men det var lite avogt att flyga - pedalerna satt liksom inte där jag var van vid att de skulle sitta. Jag flög några termikvarv och lite rakkurs, men mest var det Christian som flög - han skulle upp och flyga moln, det var därför jag hängde med.

För att flyga moln måste man ha särskild behörighet, vilket Christian har. Precis som hörs på namnet, så får man flyga upp i molnen, i stället för att vara tvungen att ge sig iväg till nästa moln när man når till molnbasen. Så det gjorde vi.

Det är en speciell upplevelse att flyga i moln. Alla visuella referensramar försvinner, så det sinne man använder mest normalt sett för att veta att man flyger försvinner. För mig, som är ovan vid molnflygning, gav det effekten att jag satt en lång stund och trodde att vi flög på rakkurs. Efter en stund frågade jag Christian vad vi gjorde (han hade nämligen ett gyro att kolla på som talade om det för honom)

• • Vi ligger i en kraftig högersväng, och det har vi gjort en bra stund*

Jahaja.

Rätt ballt faktiskt. Jag får nog fundera på att ta molnbehörighet så småningom. Tyvärr kom vi aldrig upp på ovansidan av molnet, men utsikten var helschysst ändå. Att flyga precis på sidan av ett moln var jättehäftigt och vackert!

När vi kom ned tog jag en paus. Sen gjorde jag en landningsövning med lärare vilket gick bra, varpå jag gjorde en EK-start, alltså en start utan lärare. Tyvärr hittade jag ingen termik utan fick landa mer eller mindre direkt.