Ibland är man för snäll för sitt eget bästa. Idag var en sådan dag. Min syster är en stor fan av melodifestivalen, och var idag TV-lös, och dessutom var hon trött efter en tenta och det var lite allmänt synd om henne, så jag kom med förslaget att hon skulle komma hem hit och titta på melodifestivalen. Det gjorde hon ju, tyvärr, gärna..

Jag är normalt sett absolut ingen melodifestivalstittare. Snarare tvärt om. Baserat på erfarenheter som är några år gamla så har jag tyckt att musiken är kass och tillställningen rent allmänt tråkig, så jag har undvikit att titta på den i flera år.

Kvällens upplevelse gav nya insikter. Det som jag inte trodde var möjligt har hänt - det har blivit ännu sämre.

Till att börja med - Lena Philipsson, som leker presentatör. Suck. Är det en parodi eller den riktiga som SVT har hyrt in? Det var misstänkt likt Killinggängets variant.. Jag Skrrrrver mina egna lååtarrrr, srrr mina egna kläderrrr

(Vet ni förresten vad man kallar en bunt höns som bildat en komikergrupp? Kyllinggänget naturligtvis. Ja, jag kommit på den själv. Sambon bara suckade när jag drog den. Jag förstår inte varför?)

Musiken är av två typer. Den ena är traditionell schlager med exempelvis Kicki Danielsson. Henne har jag ändå någon slags respekt för. Även om hennes musik inte är någonting jag lyssnar på, så kan hon sin sak. Mycket riktigt så gick hon också vidare till final utan problem.

Den andra typen är, öh, ja.. vad ska man kalla den? Antingen helt otroligt jättekass, eller någon slags porrmusik i Baccara-klass (Ni vet, Yes sir, I can boogie, boogie-woogie all-night long).

Det mest lysande exemplet på det första (helt otroligt jättekass, alltså) var nog “The Elephantz” med den fantastiska sången “Oh Yeah”. Jag är mållös. Två snubbar, den ena iförd en osannolikt ful leopardmönstrad hatt, till det en matchande neongrön nånting och givetvis ett par solglasögon. Vad den andre snubben hade på sig minns jag inte, men helt omotiverat så slet han av sig på överkroppen mitt i låten, förmodligen menat som reklam för sin andra, sannolikt mer framgångsrika, karriär som personlig tränare. Pekka Heino som var speaker läste innantill ur manus och kallade det “Nakenchock”.

Just det - jag glömde nämnda de tre till elefanter utklädda dansarna som stod bakom och, öh, gjorde elefantrörelser.

Vad som kanske är mest skrämmande är att detta uppenbarligen ansågs bland de 32 bästa av 3000 bidrag. Jag vill inte veta mer.

I dötiden då tittarna förväntas ringa in och rösta så har SVT placerat in inslag av “humor”. Väl insatta källor låter meddela att grundmaterialet är hämtat från den revy som klass 6B i Örkeljunga lät sätta upp för ett par veckor sedan för att samla in pengar till sin skolresa (som i år går till Gävle reningsverk). Högklassigt var ordet. Särskilt det krystade förinspelade lilla “reportaget” där vi får höra hur Lena PHs i efterhand skrattar åt sitt “spontana” misstag - att påa en nionde låt - inlagt direkt efter “misstaget”, känns definitivt som ett stycke humor av den kvalitet som vi har vant oss vid från SVTs sida. Det långa reportaget om det deprimerade mikrofonstället och hans spritproblem ska vi inte ens tala om.

Kan man ringa Radiotjänst i Kiruna och be att få TV-licensavgiften för idag återbetalad? Jag har nog faktiskt hellre en snigel på ögat än tittar på fler avsnitt av melodifestivalen.