Leif Nixon skriver i sin blogg Tankar från rooten om hur vi kommit ett steg närmare sovjet eftersom SJ ska börja kräva legitimation för inriker resor.

Förutom att jag liksom Nixon är irriterad över att SJ genom sin monopolställning kan bestämma sin egen prispolitik och hitta på allsköns dumheter ostraffat, så funderar jag också över integritetsaspekten, och över hur de har tänkt att hantera personer utan svensk legitimation?

Om vi tar integritetsaspekten först, så undrar jag om SJ verkligen har tänkt igenom vad som kan hända om information om människors resemönster kommer på vift. Med biljetterna kopplade till personnummer kan man helt plötsligt följa enskilda personers resemönster - vill vi verkligen det?

SJ kommer säkert att påstå att personnumren naturligtvis är skyddade och att bara auktoriserad personal får läsa dem. Men samtidigt måste samtliga konduktörer kunna läsa ut personnumret vid varje enskild resa. Personal på kundtjänst måste förmodligen kunna söka på personnummer för att kunna hantera ärenden.

Vill du verkligen att alla konduktörer ska känna till din ålder? Vill du att de ska känna till ditt kön? Var du är född? Vill du att de ska kunna slå upp din hemadress?

Låt oss anta att du lever gömd och under hot, och att de du gömmer dig för känner till ditt personnummer. Alltid finns det nått rötägg på SJ som kan mutas att hämta ut information om att du som gömmer dig kommer att resa mellan Burträsk och Överkalix med ankomst 21:11 den 5/5 2009, du sitter i vagn 5 plats 17. Bra va?

Om vi lämnar integritetsaspekten, och i stället funderar över det rent praktiska, så undrar jag om SJ är medveten om att det är supersvårt att få en svensk legitimation om man är utlänning och bor i Sverige. Ska man inte få åka tåg om man är från Kanada och jobbar i Sverige?

Jag kommer också att vara besvärlig och vägra visa legitimation på tåget. Personnumren ska användas med måtta!

Pendlingscykeln (jag cyklar 13km om dagen till och från jobbet) behövde fixas lite med. Bromsarna var slut och växlarna behövde justeras.

Förr, när jag bodde hemma i träsket, där jag hade tillgång till min pappas garage, hade jag nog gjort det själv, men som lägenhetsboende med delat garage så är det inte riktigt samma grej, och definitivt inte lika praktiskt.

Jag frågade efter cykelreparatörsrekommendationer i LysKOM, och fick bland annat svaret att Västra Cykelaffären skulle vara bra, så jag provade den.

Mycket bra bemötande, gav ett kompetent intryck. Fixade justeringen till nästa dag, och tog 230:- för arbetet (materialkostnad oräknad) vilket jag tycker är fullt rimligt. Dit går jag gärna igen!

Både han och jag var överens om att min Nishiki som är nått år gammal egentligen inte alls borde vara så sliten som den är, med rostiga skruvar, rostigt sadelfäste, sliten krans och kedja och en pakethållare som tappat sin svarta färg. Man borde väl egentligen reklamera.

Jag och sambon går promenad. Vi passerar en fårhage.

• Sambon: Tror du de kör Fårmel Ett?
• Jag: Nej, Formula Fård.
• Sambon: Vad får du allt ifrån?
• Jag: Vet inte. Snygg fårm på den där jackan.

Really sheep humor.

Påminner lite om ett skämt min vän Robert kom på en gång.

• Vad heter fårens konung?
• ??
• Fårao.

I måndags satt jag i en kanot halvfull med regnvatten iförd vadarstövlar, tre lager kläder innanför regnstället och ytterst en flytväst. Kanoten befann sig mellan två rader av i en dyig sjöbotten nedbankade pålar och jag ägnade mig åt att med hjälp av bland annat en i tre platspåsar insvept sladdlös skruvdragare borra hål i och montera reglar mellan nämnda pålar. Regnet öste ned, uppifrån, bakifrån, framifrån, från sidan och dessutom skvätte det in i ansiktet på mig när regnet träffade reglarna och studsade därifrån in under kepsen. Dessutom blåste det. Jättemycket.

Redan ett par timmar tidigare hade jag noterat att höger vadarstövel hade ett hål, så min högra fot var sjöblöt.

Vad som var värre var att jag någonstans där insåg att jag dessutom hade roligt, och med den insikten följde också insikten att jag definitivt passerat gränsen för grov galenskap :-).

Vi håller på och bygger en brygga till släktens sommarhus. Det blir en kombinerad pål- och flytbrygga, och om jag orkar kanske jag skriver nått mer om det senare - det är mycket att tänka på.. och mycket att handla!

I fredags var jag och min far på Byggmax i Jönköping för att handla bland annat reglar, balkskor och spik. Vi plockade på oss det vi skulle ha och så betalade jag. Kostade ungefär 7000. Jag tänkte inte så mycket på det då jag vet att bryggan är budgeterad till ungefär 30000.

På vägen därifrån tog jag upp kvittot och tittade igenom det, och blev mycket förvånad då det visar sig att jag enligt kvittot handlat 7 förpackningar parkettgolv á 760 SEK, inte 7 förpackningar ankarspik á 47 SEK... det blev till att snabbt vända och få den saken åtgärdad vilket förvisso gick lätt förutom att kassören inte ens frågade om jag ville ha pengarna insatta på kortet utan i stället gav mig nästan 5000 i kontanter. Jag tycker inte om kontanter.

Av detta lär jag mig att jag bör hålla lite koll på vad saker kostar när jag betalar..

Det ringde på mobilen, från någon med dolt nummer. Jag svarade och sa mitt namn.

- Jaha, då har jag nog ringt fel. Jag skulle till Hasse.

- Hasse vadå?

- Ja, Hasse i Linköping! Jag ber om ursäkt, hejdå.

Jaja.. det verkar bara bo 979 Hans i Linköping, så förr eller senare hamnar hon väl rätt.

Jag sätter mig i planet och knäpper fast fyrpunktsbältet. Går igenom checklistan, kopplar bogserlinan och stänger huven. Ger OK-tecknet till killen vid vingen. Han signalerar till bogserplanet.

Bogserplanet drar på lite försiktigt tills linan är sträckt och ger sedan fullgas. Vi drar iväg. Det skumpar lite på gräset. Jag håller skevar lite för att hålla planet horisontellt, och styr lite med fötterna för att inte dra iväg åt fel håll.

Astiren skakar av sig marken alldeles själv. Jag håller mig nära marken tills bogserplanet lyft för att inte dra upp hans stjärt så att han får svårt att lyfta.

Vi bogserar till 600 meter. Det är god termik. Jag kommer på mig själv med att vissla under bogseringen. Jag drar i den gula knoppen som kopplar loss linan och gör en rejäl vänstersväng för att komma bort från bogserlinan. Kikar ut till höger och ser bogserplanet dyka ned mot marken. Hör på radion - "Finspång, Caesar-Martin, 600 meter" - hur bogsermaskinen rapporterar urkopplingshöjden. Fäller in hjulet.

Cirklar uppåt i termikblåsorna. Njuter av utsikten. Flyger längre och längre ifrån flygfältet med högre höjd. Hittar en blåsa över grustaget, precis som vanligt. Åker och tittar på Finspång. Det är ljust och bra sikt. En dryg timme bokstavligen flyger iväg.

Dags att landa. Cirklar mig nedåt över nedflygningssektorn. Fäller ut hjulet. Spanar in flygfältet, inga flygplan i vägen. Går ut på medvinden på 270 meter. Anmäler på radion - "Finspång, Helge Petter, medvinden för landning stråket 21". Får två klick tillbaka som bekräftelse på att flygledaren hört.

Trimmar farten. Håller koll på höjden. Bromsar lite för att hamna lagom högt i höjd med sättningspunkten. Trycker till rejält på sidorodret och skevar ordentligt för att göra första nittiograderssvängen när det är lagom. Bromsar lite till på baslinjen. Gör återigen en markerad nittiograderssväng. Kommer in på final. Tar ut lagom broms och siktar på sättningspunkten.

Tar tillbaka höjdrodret något och börjar flyta ut några meter över marken. Känner hur jag tappar fart alldeles lagom. Trycker ut lite mer broms och sätter mig mjukt på gräset med båda hjulen samtidigt. Perfekt!

Rullar ut och stannar.

Det är långt till sommaren...

Tittade på ett inspelat avsnitt av Fråga Anders och Måns.

Mmm..

Åker och handlar färskt bröd och gott pålägg på Konsum [1].

Avnjuter långsam frukost med Sambon. Läser söndags-DN.

Fortsätter läsa söndags-DN i soffan. Det är underbart med en tidning som tar minst en timme att läsa, innehållandes massor av artiklar om saker som man inte ens visste att man var intresserad av.

Byter vatten i akvarierna. Planterar om lite vattenväxter.

Vattnar blommorna.

Mmm.. söndag morgon.

SuSE är en konstig Linuxdistribution. De älskar att göra allting annorlunda och gärna på ett sätt som ställer till det för oss som vet hur man gör på alla andra distributioner. Don't get me started när det gäller deras kreativa tolkning av hur PAM och NSS ska fungera.

Det har inte blivit bättre sedan de blev uppköpta av Novell...

Nu har jag kommit på varför den är knäpp. Det hörs ju på namnet!

Sosselinux

Det här inlägget är en fetdissning. Riktigt rejäl.

I Linköping finns en restaurang som heter Snoddas. De ligger vid Vallarondellen, och har en Panpizza-buffe som är perfekt om man vill skaffa en rejäl lunchkoma. Det har jag i alla fall tyckt hittills.

Jag äter oftast matlåda, men ibland hänger jag med mina kollegor, och särskilt då om de ska till något ställe med god mat.

Det kriteriet tycker jag inte längre Snoddas uppfyller. Det kan ha att göra med att allmänt börjat äta mer vegetariskt, men deras panpizzor som oftast består av fett, korv och så nån korv, eller fett, korv och en oliv, eller fett, korv och nån annan korv, alltså.. Näe! Inte gott!

Dessutom har salladsbuffen som ingår blivit sämre. Ingen fetaost = dålig salladsbuffe. Till råga på allt så påstod de idag att mitt surt insparade bonuskort där det bara saknades en stämpel för att jag skulle få en gratismåltid inte gällde längre pga ägarbyte. Bra kundvård? Skulle inte tro det.

Dyrt är det också. Sjuttifem spänn. Blä. Och inte har de något annat gott att bjuda på heller.

Som sagt. Fetbort.

Idag var jag åter en gång tvungen att brottas med vår TV-möbel. Den är köpt på Mio för några år sedan, och jag tror inte de har modellen kvar. Det är bra, för den är nämligen totalpuckad;

Standardbredden för alla typer av stereo- och videopryttlar är 43 centimeter. Den här TV-möbeln har en öppning fram som är 42 centimeter bred. Suck. Naturligtvis har den bara öppning för kablar på baksidan.

Jag får naturligtvis skylla mig själv som inte mätte innan köpet, men man kan tycka att de som ritar TV-möbler borde kolla upp hur bred en stereo typiskt är, och anpassa möbeln efter det. Puckon!

Efter en smått akrobatisk övning där jag först fick ta ut mellanhyllan inklusive fästpluppar, därefter på diagonalen peta in hårddiskvideon, för att sedan trycka upp den i taket på möbeln och pressa in hyllan igen, varpå montering av hyllplupparna fick göras med hårddiskvideon ståendes på hyllan fick jag i alla fall med en halv millimeter till godo in min KiSS DP-558, så nu slipper jag ha den på golvet där den samlar damm. Puh!

Det regnar. Hela tiden, och massor.

Tur att man är på humör för att sitta inne, dricka te och programmera.

Å andra sidan.. hade vädret varit strålande sol med massor av cumulus, så hade jag förmodligen varit på segelflyghumör i stället.

Igår lade jag ett brev på postlådan. Det var adresserat till Luftfartsstyrelsen i Norrköping, och innehöll ett papper med titeln "Ansökan om utfördande av segelflygarcertifikat", ifyllt och påskrivet av en av mina segelflyglärare, och underskrivet av mig.

Eller med andra ord - jag är klar med mitt segelflygcert! Bara pappersarbete hos Luftis kvar, och så den facila avgiften på 3000 att betala innan jag får det i handen.

Whee!

Synd att det regnar hela tiden..

Jag har kommit på hur man kan lösa problemet att distribuera vatten till katastrofområden.

Man ser på TV hur de kör tankbilar med vatten, men hur effektivt är det egentligen? Funkar ju inte alls när vägarna är kass.

Nä, lösningen är mycket enklare än så. Använd gamla cykelsadlar i stället. Det finns ingenting som kan lagra så mycket vatten som en cykelsadel med ett jättelitet hål i!

Det är skönt att lösa världsproblem ibland.

Min syster kläckte just en ultimat valslogan:

- "Mera flint, mindre fett!"

Så lär en anonym socialdemokratisk kampanjstrateg ha sagt till en journalist på Dagens Industri.

Man får ju en inre bild, liksom. Jag kan höra hur det låter när han slår i marken.

SPLOFF

Men pallar han mer än en fällning?

Jag gillar att äta Creme Fraiche. Rakt ur burken.

Dessutom är jag helt såld på djursjukhusprogram. Och på Chef Ramseys TV-program där han räddar krisrestauranger. Man måste beundra en man som säger saker som "I don't wanna see you employed by f-cking Jamie Oliver!"

..och så har vi ju bregott extrasaltat. Mmm..

Jag och sambon sitter i bilen och lyssnar på radio. Det är Lena Philipsson som sjunger låten som mest går ut på att "Jag heter Lena Philipsson...". Den är rätt kass.

Sambon: - "Jo, alltså, när man skriver en text, eller nått annat, så får man ju en känsla av om det man gör kommer att bli bra"

Jag: - Ja..

Sambon: - "Lena PH verkar sakna den känslan."

Det är grått. Och två plusgrader varmt.

Jag ägnade söndagen åt segelflyg. Jag var inbokad som flygledare, vilket betyder att jag tillsammans med en klubbmedlem till förväntas hålla ordning på verksamheten på fältet. Lite flyga blev det dock ändå.

Först hängde jag med en av lärarna, Christian, upp som passagerare. Baksitsen i Twin-Astir var faktiskt betydligt bekvämare än framsitsen, men det var lite avogt att flyga - pedalerna satt liksom inte där jag var van vid att de skulle sitta. Jag flög några termikvarv och lite rakkurs, men mest var det Christian som flög - han skulle upp och flyga moln, det var därför jag hängde med.

För att flyga moln måste man ha särskild behörighet, vilket Christian har. Precis som hörs på namnet, så får man flyga upp i molnen, i stället för att vara tvungen att ge sig iväg till nästa moln när man når till molnbasen. Så det gjorde vi.

Det är en speciell upplevelse att flyga i moln. Alla visuella referensramar försvinner, så det sinne man använder mest normalt sett för att veta att man flyger försvinner. För mig, som är ovan vid molnflygning, gav det effekten att jag satt en lång stund och trodde att vi flög på rakkurs. Efter en stund frågade jag Christian vad vi gjorde (han hade nämligen ett gyro att kolla på som talade om det för honom)

• • Vi ligger i en kraftig högersväng, och det har vi gjort en bra stund*

Jahaja.

Rätt ballt faktiskt. Jag får nog fundera på att ta molnbehörighet så småningom. Tyvärr kom vi aldrig upp på ovansidan av molnet, men utsikten var helschysst ändå. Att flyga precis på sidan av ett moln var jättehäftigt och vackert!

När vi kom ned tog jag en paus. Sen gjorde jag en landningsövning med lärare vilket gick bra, varpå jag gjorde en EK-start, alltså en start utan lärare. Tyvärr hittade jag ingen termik utan fick landa mer eller mindre direkt.

Det finns faktiskt en hel del reklam som är kul, problemet är kanske snarare att man får se den lite för ofta..

På min lista över roliga TV-reklam just nu:

• Festis Deluxe - killen som har 25 flickvänner och ändå måste bedra dem.

• Eniros gula sidorna - Alltså.. lite irriterande, men de där små figurerna är rätt kul ändå. Faktiskt.

  Öhm.. nä, förresten. Nu har jag nog fel.

• Comhem-snubben. "Tyvärr madde, jag sa centraaaalt".

  Undrar vad han har för adress till den där websidan. Han kan få bo hos mig i Societetsområdet Lambohov, Linköping. Det finns ett litet utrymme mellan en bokhyllan billy (ek, "the new furu") och en byrå som skulle kunna funka. Han får trängas med en strykbräda, förstås.

Kan jag verkligen påstå att jag inte tittar så mycket på TV?

...finner vi hos Tele2Comviq, där denne någon kommit fram till att klockan 04 på morgonen, det är en riktigt bra tid att skicka ut SMS med fakturainformation till abbonenterna, för då är risken som allra minst att kunderna vaknar av pipet från mobilen!

Om man knökar ned två vissna krukor basilika högst upp i soppåsen, så luktar soporna sedan gott!

På mitt skrivbord på jobbet står nu:

• En kopp te.
• En flaska vatten.
• En flaska rödsprit.

Blir nog en bra dag, det här..

..själv är jag bra på att göra illa mig så att det gör ont.

Det började redan när jag var liten. Jag tog trehjulingen och gasade på nedför grannens garagenedfart, och fick vid slutet av backen en högst konkret demonstration av hur det känns när en massa i rörelse (min kropp, mer konkret personifierad av mitt huvud, eller mer precist, min panna) möter ett fast föremål.

BONK. In och sy på akuten. Aj.

Några år senare, en valborgsmässoafton, så samlade jag upp pinnarna till de raketer som skjutits upp. Sommarkvällen var ljus, och pinnarna var som gjorda att användas som pilar till min pilbåge. Jag vässade och provskjöt. Tyvärr visade det sig att pinnen var av rätt kass kvalitet, så en flisa, ca 10 centimeter lång och kanske nån halvcentimeter på bredaste stället, ytterst vass i ändarna, frigjorde sig och gick in i mitt vänstra pekfinger, och sen ut genom samma finger, en bit ut.

In och sy på akuten. Det jag minns bäst är att när lokalbedövningen behövde ökas på så kom bedövningsmedlet ut genom hålet där de sprutat in bedövningsmedel första gången. Man minns så konstiga saker. Aj, förresten.

Ytterligare några år senare, troligen på mellanstadiet, så skulle en kompis till mig kasta en sån där trekant som man har när man spelar biljard till mig. Jag har osannolikt dåligt bollsinne så jag lyckades naturligtvis inte fånga den, utan i stället hamnade den precis under mitt ena öga, och detta dessutom med en vass kant (naturligtvis enda vassa kanten).

Fett med blod. Tror det räckte med tejp hos distriktssköterskan den här gången. Aj.

Sen gick det en massa år utan några så spektakulära olyckor att jag kommer ihåg dem. Det ändrade på sig när jag började åka Inlines..

Mina Inlines har skosnören med ett lås på vardera sidan vilket gör att man drar fast och låser snörena, och så behöver man inte knyta skosnörena så jättenoga. Eller jo förresten, det är just det man bör göra, har jag lärt mig..

En dag när jag var ute och åkte så släppte skosnöret på vänster inline och började hänga efter. Jag märkte väl inte så mycket av det, förrän skosnöret fastnade i hjul nummer två på höger inline.

TVÄRSTOPP, och en snabb lektion i hur det känns att flyga i en ballistisk bana. Ont i höger axel. Kunde inte sova på höger arm på ett år ungefär, men det har gått över nu.. Aj.

Cykla har jag alltid gillat att göra. Det har förstås gett upphov till och annat skrapat knä, men roligast var nog när jag fick en spricka i vänster strålbenshuvud när en dumt placerad gatstenskant attackerade mitt framhjul så att jag drog ikull och troligen fick styret hårt över vänsterarmen.

Det tog en fem minuter eller så, så var hela armen stel. Sjuktaxiresan var det mest smärtsamma jag varit med om tills dess, varje litet gupp gjorde ont som f-n! Aj

Dessutom var det fredag kväll, och både jag och min stackars flickvän som var med tänkte att här får vi väl vänta hela natten, men tydligen var det en sån där fredag som händer en gång vart tionde år då personalen går och har tråkigt för att det inte händer något. Var på hemväg efter 1½ timme med stränga order om att inte göra några tunga lyft de närmaste tre-fyra månaderna.

Två månader flyttade jag och flickvännen ihop. Fast jag bar ju inte så mycket, förstås..

Ytterligare en minnesvärd händelse var Inlinesolyckan för något år sedan på väg hem från flygfältet. Det var tidigt på säsongen, så jag hade inte riktigt vanan inne, och för sent ser jag att asfalten är borta i en knapp meter för att någon varit och lagt en kabel.

Landar på vänster höft och tar emot med vänster arm. Rullar ned i gräset i diket och känner att något är mycket mycket fel i armen. Axeln har liksom försvunnit. Där det brukar vara en nittiograders vinkel mellan axeln och vänster arm, så är det inte det, utan axeln går liksom direkt över i arm. Och ont gör det, något så förbannat. Aj

Ringer sambon. Låter enligt uppgift oerhört ynklig. Hon kommer i bil, men vi lyckas inte få upp mig i stående ställning. Ringer 112 och berättar läget. De skickar en ambulans.

Ambulansen kommer efter en halv evighet ungefär. Det första killen säger när han stiger ur är:

JAHA, OCH HÄR ÅKER VI UTAN HJÄLM!"

Så.. vänligt. Han konstaterar att axeln förmodligen är ur led.

Ambulansvårdaren vet var man ska lyfta för att få upp mig i ambulansen, och nu vidtar en ännu mer smärtsam resa än den i taxin något år tidigare, särskilt som någon vis person bestämt sig för att det ska vara vägarbete stora delar av den väg som alla ambulanser måste åka.

Kommer in på akuten och får ganska träffa en sköterska som med något vilt i blicken frågar "Ska'ru ha lite smärtis?", varpå hon skjuter in något i vänster arm som gör att det blir alldeles kallt i hela venen, varpå världen blir otroligt mjuk, skön och smärtfri, och lite rosa. Ahhhh.. MORFIN!

Sen rullar de in mig i gipsrummet och snackar glatt om att nu ska jag minsann få lustgas. "Det är jättekul, jag fick det när jag hade brutit benet!" säger den ena sköterskan. "Du kommer att skratta hela tiden och inte komma ihåg någonting" säger den andra. Låter ju klart lockande.

Tyvärr ploppar axeln i av sig själv när jag väl lyckas ligga på mage och kan lägga ned armen och dra lite i en tyngd, så jag missar det riktigt grova knarket. Klart besviken. Är man väl på akuten så vill man ju ha ut så mycket knark som möjligt för skattepengarna.

En vecka senare var det planerat att vi skulle flytta igen. Nä, jag gjorde inte så mycket den gången heller..

Vad lär man sig av det här? Jo, att man inte lär sig.

Erik pysslar med datorn. Försöker få ljudet att funka.

Bäst att kolla så att kabeln sitter i. Böjer sig ned och lägger nyckelknippan (som har en ficklampa i sig) ovanpå datorn. Börjer sig ned längre ned och konstaterar att han behöver ha en ficklampa för att se någonting. Undrar var nyckelknippan med den praktiska lilla lampan är?

Panik! Letar förtvivlat i hela huset i ungefär 1 timme efter nyckelknippan. Blä!

Skiter i att leta mer. Kommer efter en stund på var nyckelknippan är..

Suck. Tankspridd? Inte då.

Redan i femman fick jag veta att jag inte har något bollsinne. Det var min jumpalärare som berättade det för mig och min far på ett kvartssamtal.

Nu verkar oförmågan ha smittat. Igår skulle Maria, min sambo, kasta en boll på mig. Hon tänkte träffa lite lagom hårt i brösthöjd på mig, men missade och träffade någon helt annanstans. Längre ned, typ.

Aj!

Jag blir nog tvungen att dra in hennes garnlicens i minst en vecka.

Jag träffade mina föräldrar idag. De hade en födelsedagspresent till mig, och en påskpresent till min sambo.

Min sambo fick en påse jättefina och goda påskägg. Själv fick jag... tada en månadsförbrukning astaxin, vilket är nått mirakelmedel mot typ allt (fotsvett, världskrig och förkylningar).

Hmpf!

Fast de menar ju väl :-).

Dagens knark: Astaxin

För några månader sedan var jag och sambon och skulle handla fiskar till mitt akvarium på en av de lokala djuraffärerna. Eller snarare, jag skulle handla fiskar, och min stackars sambo fick vänta under tiden jag väntade på att få handla fiskar.

Före mig i kön var ett äldre par som också skulle handla fiskar. De hade med sig dotter och barnbarn. Barnbarnet var ungefär en meter gammalt.

Min sambo fick då höra följande konversation

En meter barn: Mamma, mamma! Jag har hittat Nemo!!!!

... lite senare:

Mormor till en meter barn: Hade du hittat någon fisk du tyckte om? Vi kanske kan köpa en sådan?

En meter barn: Jag vill ha NEEEEEMO!

Här ser man hur akvariehandlaren genomgår en inre kris, lite som Karl-Bertil Jonsson på julafton - "sälja en fisk som kommer att äta upp alla andra fiskar? Näe! Rakryggat berätta sanningen? Jaa!"

Akvariehandlaren: Jo, du förstår lille vän, att den här fisken är inte så snäll mot andra fiskar i akvariet"

..varpå en meter barn springer bort till mamma, storgråtandes:

MAMMA! MAMMA! HAN SÄGER ATT NEMO ÄR ELAK!

Snacka om förstörd världsbild.

Jag har provat.

SJ kör just nu en reklam med en fjortis som sitter och skriker i sin telefon i ett tåg, och så avslutas det hela med "På X2000 kan du alltid boka telefonfri avdelning!"

SJ har missuppfattat källan till problemet.

Var ute på promenad med sambon i det vackra vintervädret, och fick se det första säkra vårtecknet - Två snubbar var ute och åkte skateboard :-).

Ibland är man för snäll för sitt eget bästa. Idag var en sådan dag. Min syster är en stor fan av melodifestivalen, och var idag TV-lös, och dessutom var hon trött efter en tenta och det var lite allmänt synd om henne, så jag kom med förslaget att hon skulle komma hem hit och titta på melodifestivalen. Det gjorde hon ju, tyvärr, gärna..

Jag är normalt sett absolut ingen melodifestivalstittare. Snarare tvärt om. Baserat på erfarenheter som är några år gamla så har jag tyckt att musiken är kass och tillställningen rent allmänt tråkig, så jag har undvikit att titta på den i flera år.

Kvällens upplevelse gav nya insikter. Det som jag inte trodde var möjligt har hänt - det har blivit ännu sämre.

Till att börja med - Lena Philipsson, som leker presentatör. Suck. Är det en parodi eller den riktiga som SVT har hyrt in? Det var misstänkt likt Killinggängets variant.. Jag Skrrrrver mina egna lååtarrrr, srrr mina egna kläderrrr

(Vet ni förresten vad man kallar en bunt höns som bildat en komikergrupp? Kyllinggänget naturligtvis. Ja, jag kommit på den själv. Sambon bara suckade när jag drog den. Jag förstår inte varför?)

Musiken är av två typer. Den ena är traditionell schlager med exempelvis Kicki Danielsson. Henne har jag ändå någon slags respekt för. Även om hennes musik inte är någonting jag lyssnar på, så kan hon sin sak. Mycket riktigt så gick hon också vidare till final utan problem.

Den andra typen är, öh, ja.. vad ska man kalla den? Antingen helt otroligt jättekass, eller någon slags porrmusik i Baccara-klass (Ni vet, Yes sir, I can boogie, boogie-woogie all-night long).

Det mest lysande exemplet på det första (helt otroligt jättekass, alltså) var nog "The Elephantz" med den fantastiska sången "Oh Yeah". Jag är mållös. Två snubbar, den ena iförd en osannolikt ful leopardmönstrad hatt, till det en matchande neongrön nånting och givetvis ett par solglasögon. Vad den andre snubben hade på sig minns jag inte, men helt omotiverat så slet han av sig på överkroppen mitt i låten, förmodligen menat som reklam för sin andra, sannolikt mer framgångsrika, karriär som personlig tränare. Pekka Heino som var speaker läste innantill ur manus och kallade det "Nakenchock".

Just det - jag glömde nämnda de tre till elefanter utklädda dansarna som stod bakom och, öh, gjorde elefantrörelser.

Vad som kanske är mest skrämmande är att detta uppenbarligen ansågs bland de 32 bästa av 3000 bidrag. Jag vill inte veta mer.

I dötiden då tittarna förväntas ringa in och rösta så har SVT placerat in inslag av "humor". Väl insatta källor låter meddela att grundmaterialet är hämtat från den revy som klass 6B i Örkeljunga lät sätta upp för ett par veckor sedan för att samla in pengar till sin skolresa (som i år går till Gävle reningsverk). Högklassigt var ordet. Särskilt det krystade förinspelade lilla "reportaget" där vi får höra hur Lena PHs i efterhand skrattar åt sitt "spontana" misstag - att påa en nionde låt - inlagt direkt efter "misstaget", känns definitivt som ett stycke humor av den kvalitet som vi har vant oss vid från SVTs sida. Det långa reportaget om det deprimerade mikrofonstället och hans spritproblem ska vi inte ens tala om.

Kan man ringa Radiotjänst i Kiruna och be att få TV-licensavgiften för idag återbetalad? Jag har nog faktiskt hellre en snigel på ögat än tittar på fler avsnitt av melodifestivalen.

I helgen har jag monterat hyllor i arbetsrummet, i hörnet. Ena väggen består av sviktande gipsskivor, andra väggen av Stångåstadens patenterade betong, hårdast i världen.

Om det är något man inte ska spara in på när det gäller betongväggar och hål, så är det borren. Det är mycket man med fördel kan köpa på Biltema, men betongborr hör inte dit.

Jag har en ny last. Bregott extrasaltat är verkligen jättegott!

(This entry is in swedish)

Jag var hemma hos mina föräldrar över julen. Där finns inte någon fungerande dator, och än mindre nån fungerande internetuppkoppling.

Ett par dar är det bara skönt att slippa vara uppkopplad, men sen började jag få lite halvtråkigt och började knacka lite kod på min medhavda laptop. Då vill man gärna ha tillgång till nätet för att kunna läsa referensmanualer och annat..

Så.. tänkte jag, på nått sätt borde det väl gå att fixa åtminstone en modemuppkoppling?

Laptopen har ett inbyggt modem. Tyvärr bara ett windowsmodem, så jag började med att boota om till Windows. Filer jag plockar ned där kan jag ju hämta in till Linux med NTFS-drivrutinen, tänkte jag.

Jag lyckades efter en stunds konfererande med min far hitta lappen med modempoolsnummer och användarnamn/lösenord. Jag gissade lite bland de tre eller fyra modempoolsnummer som stod uppskrivna (Telenordia, som väl är uppköpta av Glocalnet nuförtiden, öhm, tror jag har bytt modempoolsnummer ungefär fjorton gånger de senaste två-tre åren) och lyckades komma fram till en modempool.

Jag skapade en fjärranslutning och petade in rätt användnamn och lösenord, och ringde upp.

Pft! Ogiltigt användarnamn/lösenord.

Jaha, tänkte jag, men har inte Telia ett abbonemang där man inte behöver något abbonemang, så att säga. Jo, "Telia Internet för Alla". Ringde 90200 och tryckte mig fram i talsvarsdjungeln, och fick tag i telefonnumret till modempoolen.

Tut, tut, tut, tut, tyckte det numret. Gav upp för kvällen.

Nästa morgon pratade jag mer med min far, som först då erinrade sig att "Öhm, ja just det, jag har ju sagt upp internetabbonemanget". Inte konstigt att jag fick "ogiltigt användarnamn/lösenord".

Ringde Telias kundtjänst och kom fram efter 2 teliaminuter.

Definition:

2 teliaminuter = 7 vanliga minuter

Naturligtvis så är "Telia Internet för Alla" inte för alla, utan bara för Teliakunder. Och eftersom mina föräldrar även betalar för abbonemanget till en annan operatör än Telia, så är de inte Teliakunder.

Blä!

Det visar sig också att man när man inte är Teliakund slipper listas på http://eniro.se. Däremot finns man på http://hitta.se. Ännu fler skäl att använda http://hitta.se, alltså.

Jag fick lösa min internetklåda genom att låna lite internet på skolan.